Första perioden
Nä, vi var inte med alls när Huddinge körde igång vilket i och för sig delvis har en förklaring i att killarna ligger i en tung fas i träningsschemat. Vi låg hela tiden skäret efter och gjorde enkla misstag. I stunderna med pucken i vår ägo blev det stressat och utan riktig kvalitet. Huddinge gör två mål under perioden. Att vi spelade fem-mot-tre i 1.12 tycker jag att vi glömmer helt och hållet.

Andra perioden
Helt plötsligt är vi med igen och spelar den bästa hockey jag sett hittills under träningsmatchandet. Bajen ligger tätt inpå motståndarna och checkar hårt mot dem. Knappa tre minuter in i mittperren får Niclas Rosenberg in reduceringspucken fint framspelad av Daniel Liiv (vars spel jag är avgjort förtjust i och förutspår att han kommer att bli mycket nyttig i vinter).
Tyvärr slarvas det några minuter senare vid offensiv blå och två spelare går fram mot en ensam Oscar Walldén som får kapitulera, 1-3. I ett powerplay som inte riktigt klickar passar Joakim Albertsson upp pucken längs vänsterkanten till Emil Leijon som går in på mål och sätter 2-3 snyggt. Mer en soloprestation än ett ”äkta” PP-mål men jag klagar inte, mål som mål!
Med cirka fem minuter kvar tar det bara 5 sekunder för Huddinge att göra mål i numerärt överläge, vilket känns riktigt surt. Perioden slutar 2-2 och det står 2-4 inför tredje.

Tredje perioden
Här tryter orken lite hos våra grabbar, det blir mycket pucktransport solo, petande med klubban och Huddinge kan ganska bekvämt göra två mål till och ta hem matchen med 2-6.

Det känns lite tråkigt att siffrorna blir så pass stora men inget jag bryr mig så mycket om. Fyra träningsmatcher är nu spelade och till de kommande fyra lär tränarduon Algeman/Jansson ha tagit fram spel & taktikboken för enligt uppgift är nu den tunga fysiska träningsperioden på väg att avslutas för att ersättas med träning av det spel som skall ta oss igenom säsongen.

Nästa match spelas borta mot Huddinge kommande onsdag den 9 september med start 19.00.

Efter att ha sett förra matchen mot Linden på datorn var det en lisa för själen att vara på plats på Sätra IP igen, det är så mycket roligare att se hockey live med alla känslor som bubblar upp i med och motgång.
Det var ”lapp på luckan”, 50 åskådare var på plats för att se drabbningen. Att Hammarby måste ha minst 10 publikvärdar på plats för att genomföra matcher med publik känns just nu bara löjligt. Det räcker med högst fem stycken, ett par som räknar folk som går in och sedan bommar igen samt kanske tre stycken som finns på läktarsektionen. Besökarna är ju inte dumma i huvudet, de sitter åtskilda i familje- eller kompisgrupper och i klacksektionen är det mellanrum mellan oss gaphalsar. Enligt min ringa åsikt kan det lätt vara 100 åskådare på plats utan att det för den delen blir en större smittorisk.

Nåväl, nu återstår det fyra (om Borlängelaget har friskat på sig) matcher att få fason på vårt a-lag vilket jag inte hyser några tvivel om. Vi kommer att stå redo!

Foto: Henric Wauge

Forza!
/sverre