Promenadseger
I strålande solsken slöt Bamsing efter Bamsing upp på Krukan för att ladda upp inför marschen från Medis till Söderstadion. Överdrivet försiktig som denne skribent är hade både huvtröja och hockeytröja tagits med i fall det skulle bli kylslaget på ståplats. Helt i onödan, vårsolen gassade över oss blekfeta hockeysupportrar och spred värme genom vinterplågade lemmar. Gemensamt spatserade vi bort till Medborgarplatsen som dominerades av grönvita horder. Ramsor sjöngs och slagord skanderades. Torra strupar undsattes av humlebrygder. Lagens väktare log sina soligaste leenden.
Så sattes tåget i rörelse, i tusental vandrade Bajarna fram på Götgatans slitna asfalt. Övrig trafik fick se sig besegrad men inga sura miner kunde upptäckas. Synen av vajande fanor och banderoller hela gatan fram, över Skanstullbron till Gullmarsplan, spred vällustiga rysningar bland mången Hammarbyare. Ramsorna avlöste varandra i en aldrig sinande ström.
Väl framme vid grindarna vid Östra stå stannade så all rörelse upp. I all sin vishet hade Hammarby Fotbolls organisation glömt bort att varje såld biljett i realiteten motsvaras av en levande människa. I små grupper släpptes vi sålunda in i ett lusigt tempo (har man hämtat inspiration från Stureplan?) vilket skapade dagens första irritation från vår sida. Naturligtvis innebar detta att matchen redan börjat när så Bamsingarna intog sina platser över Söderleden.
Matchen? Ja, 3-0 mot Trelleborgarna var helt okay men inte bländades man av 90 minuters skönspel. Det var mycket tjongande av bollar och darrigt i försvaret. Skåningarna var dessutom komplett värdelösa på att utnyttja sina chanser. Paulinho, Erkan och Eguren fick sätta varsin balja och segern var absolut inte oförtjänt. Men utan stämningen på läktarna hade denna match varit ett rejält sömnpiller enligt min mening.
Dagens andra irritationsmoment var påbudet från publikvärdar och vakter att Mikes vackra flagga inte fick skymma en sponsors reklam. Vad ska man säga? Skit på er?
Men inte skall sådana småsaker förhindra mig att minnas denna lördagseftermiddag med annat än välbehag. Tack alla för en inspirerande upplevelse!
Dagens stora frågetecken: Vem var rastafarin som infiltrerade Bamsingarnas led?
Sverre Furberg
Väl framme vid grindarna vid Östra stå stannade så all rörelse upp. I all sin vishet hade Hammarby Fotbolls organisation glömt bort att varje såld biljett i realiteten motsvaras av en levande människa. I små grupper släpptes vi sålunda in i ett lusigt tempo (har man hämtat inspiration från Stureplan?) vilket skapade dagens första irritation från vår sida. Naturligtvis innebar detta att matchen redan börjat när så Bamsingarna intog sina platser över Söderleden.
Matchen? Ja, 3-0 mot Trelleborgarna var helt okay men inte bländades man av 90 minuters skönspel. Det var mycket tjongande av bollar och darrigt i försvaret. Skåningarna var dessutom komplett värdelösa på att utnyttja sina chanser. Paulinho, Erkan och Eguren fick sätta varsin balja och segern var absolut inte oförtjänt. Men utan stämningen på läktarna hade denna match varit ett rejält sömnpiller enligt min mening.
Dagens andra irritationsmoment var påbudet från publikvärdar och vakter att Mikes vackra flagga inte fick skymma en sponsors reklam. Vad ska man säga? Skit på er?
Men inte skall sådana småsaker förhindra mig att minnas denna lördagseftermiddag med annat än välbehag. Tack alla för en inspirerande upplevelse!
Dagens stora frågetecken: Vem var rastafarin som infiltrerade Bamsingarnas led?
Sverre Furberg