Bönder är till exempel personer vars lagtröjor är så fullsmetade med reklam att man i bästa fall - och först efter noggranna studier - eventuellt hittar ett klubbmärke någonstans. Tröjorna brukar dessutom ha reklamlappar som inte är färgsynkade så att de ser ut som ett lapptäcke. Om det lokala företaget är berett att hosta upp lite extra flis är man inte nödbedd att ändra klubbnamn, klubbmärke eller namn på ishallen.

Bönder är personer som glatt klappar i händerna när jumbotronen visar en seriefigur som instruktivt visar vad som skall ske. Om detta inte skulle fungera brukar den musikansvarige dra igång "Klappa händerna när du är riktigt glad!" i högtalarsystemet. Då är det fest, och då klappar man! För vissa andra räcker det förvisso med att det egna laget kommer över motståndarnas blå.

Bönder visar gärna hela snusleendet när pom pom-flickorna kommer vickande med sina minderåriga kroppar och viftar med diverse cheerleadersprylar. Man kan fråga sig om deras föräldrar inte borde ha förbjudit dem att lämna huset. Vad har detta med hockey att göra?

Bönder älskar när hemmalagets speaker gör en konstpaus sedan han utropat förnamnet på hemmalagets målskytt. Då får de ju i stället själva chansen att vråla ut efternamnet. Det här ledsnar de aldrig på, oavsett hur många mål som görs!

Bönder tycker det är skithäftigt med tilltalsnamn som Lions, Tigers, Bobcats, Warriors etc. En supporter till t.ex. Bofors har inte större klubbkänsla än att han själv börjar tala om sitt lag som "Bobcats" när väl någon reklamsnubbe har bestämt att laget skall kallas så. Malmö/MIF Redhawks är ett annat exempel.

Bönder ser gärna att det sprutar eld och avvfyras fyrverkerier när spelarna äntrar isen.

Bönder skäms sällan för att veckla ut en banderoll som betalats helt eller delvis av sponsorer - och vars namn och logo därför också finns med.

Bönder har sällan några egna åsikter om någonting. Det är ju så mycket lättare att bara fråga sina klubbpampar vad man skall tycka. På något slags naivt sätt går tilliten till den egna klubben går före allt annat. Om klubbens företrädare t.ex. anser att elitserien måste stängas, ja då står de där och nickar instämmande. På den punkten måste nog leksingarna vara de mest bonniga av alla bönder. I fyra års tid har klubben bytt åsikter gällande utökning. Ena dagen är det stängning som gäller, sedan är det livlinor för ES-lagen. När allt detta hade misslyckats och klubben dessutom åkt ur elitserien, ja då krävde man att reglerna skulle ändras retroaktivt. Nu när man återigen spelar i allsvenskan tycker de antagligen att elitserien skall utökas till fjorton lag. Det är i så fall föga överraskande eftersom hela agerandet hos mängder av sådana klubbar främst verkar utgå från den situation man själva råkar befinna sig i just för stunden. Begrepp som sportslighet kommer i andra hand.

Bönder kan också bli makalöst förolämpade över att motståndarklacken använder runda ord. I veckor kan de förfasa sig på gästböcker, där de anklagar oss hammarbyare för att ha skrämt deras barn (eller uttalat några runda ord som deras ungar säkert redan kunde.)

Bönder kan även vara personer som alltid kommer fram till hammarbyare på bortaresor och stolt berättar att de "egentligen är hammarbyare". "Kennedy är ju för jävla härlig!", "Jag var i Uppsala på bandyfinalen och jävlar vicke drag det var på Bajen Fans!", "Djurgårn och Gnaget har ju bara huliganer, men när Bajen lirar då är det ju fest!"

Ja, detta är bara några axplock på repliker man kan mötas av på bystan av bönder iförda hemmalagets hockeyhalsduk, ibland kombinerad med någon på postorder inhandlad grönvit attiralj. Till slut kommer - just som ett brev på posten - den ack så förutsägbara braskklappen: "Eftersom jag är född i xx så håller jag ju på dem i hockey, men i fotboll och bandy är det Bajen som gäller!"

Bönder är personer som skriker ramsor som de i allmänhet har snott rakt av från någon av Stockholmsklackarna. "Imitate, don't innovate!" synes vara parollen. För det mesta inskränks fantasin så till den milda grad att de bara ersätter "Hammarby" eller "Djurgården" med det egna lagets namn. Ibland begriper de inte ens varifrån de har hämtat sina ramsor, och då tror de faktiskt att de själva är "upphovsmännen". Det är då sällan någon idé att ens upplysa dem om att samma ramsa i åratal har sjungits på Söderstadion.

Bönder kan även vara personer som inte vågar konfontera hammarbyare direkt med frågor, ilska eller annat under match. I stället ställer de sig ett par meter ifrån Bajenklacken och påpekar saker extra högljutt (läs: muckar). Naturligtvis vågar man inte göra detta ensam.

Bönder kan ibland vara extra kaxiga just för att de aldrig någonsin har varit utanför den egna socknen. Därför förstår de heller inte hur fel saker och ting kan bli.

Bönder tror att publiksiffror är ett sätt att mäta supporterkultur. Fel: det är endast ett sätt att räkna pengar.

Vad kännetecknar då en hammarbyare, undrar du? Ja, en hammarbyare är en självsäker person som inte går i någons ledband, vi tycker klubbmärket är det vackraste som finns. Vi är Sveriges framgångsrikaste klubb om man ser till alla sporter vi medverkar i, och vi vet att vi kommer fylla Hovet och sjunga hem er till landet igen!

Till alla bönder: Vi ses i vinter! Välkomna till "South of Folkungagatan!"

Till alla hammarbyare: Nu möter vi Norrlands svar på Gnaget på onsdag. De spelar i gult och svart, och de kallar sig AIK. I deras lag lag finns vår förre målskytt ("hoppas du fick bra betalt - välkommen till Hovet, Pålle!"), och vår förre "Salo", oops Klinten...

Kom till Hovet och hjälp oss att få vårt lag att tända - och få vissa andra att tagga ner.

/Nina Arnewing